Glädjetårar

Mycket häst här nu men jag måste ju såklart berätta hur det gått för oss! Under gårdagen trodde jag verkligen att jag skulle förlora min fyrbenta 3 åring, men dagen fick en helt annan vändning. När vi skulle åka iväg tog det så mycket som 2 minuter innan Axel var lastad & klar för avgång, vilket gjorde att vi blev ca 3 timmar tidiga till veterinären efter 3,5 h bilfärd.. Men det kändes skönt att komma på plats, hinna äta lite & kunna slappna av innan det blev vår tur. Eftersom Axel är så ung tar det lite längre tid för honom att lugna sig & bli bekväm i ovana miljöer, vilket var otroligt viktigt eftersom vi skulle mäta vilopuls genom EKG.

Klockan tickade på & jag fick bara mer & mer ont i magen, hur skulle den här dagen sluta?! Vartefter blev det vår tur & EKG kopplades på för att först mäta hans vilopuls & hans hjärtrytm under vila. Därefter skulle samma jobb göras under fysisk ansträngning, longering gjordes under 20 minuter under insamling av data för att senare återigen undersöka hans hjärtrytm. Det sista vi gjorde var ett ultraljud på hjärtat för att utesluta några muskulära fel.

Under hela utredningen fick vi en alltmer positiv & skön magkänsla genom veterinärens utlåtande. Slutligen fick vi beskedet att han har 2 mindre fel, dels att han har små rubbningar i hans hjärtrytm men också att han under lugnande medel har ett pyttelitet läckage på ena hjärtklaffen. MEN ingenting som kommer att påverka hans mående eller hans fysiska prestationer, & det kunde inte kännas bättre!! Ville bara stortjuta av lättnad, det har aldrig känts så bra i magen att få höra de orden!

Veterinären tyckte att nu är det helt ofarligt att sätta igång med inridning så nu är det bara att tuta & köra. Jag tror inte ni förstår den känslan, att gå ut med inställningen att man kommer att förlora sin bästa vän & behöva ta ett så himla tufft beslut men istället få börja sin livs resa!! Det kan inte bli bättre!! Ingen är gladare än jag efter dessa besked!

Däremot när vi skulle åka hem tog det INTE 2 minuter att lasta, inte helt otippat men nu ville vi bara hem. Återigen hade vi 3,5 h bilresa hem & klockan tickade på... Vi började med att vänta ut honom & göra som vi brukar vid lastning men han blev bara mer & mer stressad, vilket blir farligt när han är så otroligt stor. Efter ett par timmar beslöt vi oss för att ge honom lite lugnande medel för att förenkla lastningen lite, efter en timmes väntan så var vi igång igen & efter många, många försök var vi äntligen inpackade & klara för avgång. När hästen var lastad & klar fick vi vänta en liten stund för att låta det lugnande gå ur kroppen men då kom den riktiga lättnaden, det kändes så himla bra alltihop & tårarna bara kom. Det var riktiga glädjetårar & jag kan verkligen inte se ett lyckligare slut på denna saga! Jag ser verkligen fram emot vår framtid ihop & hur vi ska fortsätta vårt arbete ihop!

Vi kom hem sent igår & jag var helt slutkörd efter att ha spänt hela kroppen för att förbereda mig för vilka beslut som kanske skulle bli tvungna att tas. Det är också otroligt tålamodsprövande att lasta unghäst i timmar & sen lång bilresa på köpet, så beslöt mig för att ta sovmorgon idag & jobba hemifrån. Blev så himla bortskämd med mat & ompyssling igår när jag kom hem & det kan inte bli bättre än såhär!

2018 är verkligen mitt år känner jag!

/Emma

Gillar

Kommentarer

Catti
,
❤️